Amazonas  

Now featuring flutist and saxophonist Biggi Vinkeloe
Amazonas music broadens horizons and the sound is like nothing ever heard before.
An unexpected, freeing adventure in a landscape without limits.

                                                  Anders Kjellberg                 - trummor

                                            Annika Törnqvist                 - elbas

                                           Thomas Gustafsson             - sopransaxofon
                                            Biggi Vinkeloe                      - flöjt, altsaxofon


 

Next concert
Vilnius Mama Jazz Festival 
november 15 - 19



 

                          New Ablum "Deep Talk"  

DEEP TALK is Amazonas fifth album and consists of 10 tracks

on a total of 56 minutes.
Recorded in Studio Soda, Bunkern, Göteborg, in march 2016.
Mixed and mastered by Thomas Gustafsson.
Cover photo by Ingrid Lindberg.
Music composed by Biggi Vinkeloe, Thomas Gustafsson, 
Annika Törnqvist and Anders Kjellberg.


1. Deep talk
2. the Snake
3. Breaking news
4. Nobody to be found
5. My shaking hands
6. Mad chat
7. Only sand
8. Looking forward
9. Chaos in the middle of nowhere
10. Beautiful truth

 

Listen in SPOTIFY
 


Watch the video 


Order your CD HERE

En jazzmusik som är lyrisk, bred, rytmiskt intensiv men utan taggar. En tät sammanhållning, där musikerna stöttar varandra, står nära. Annika Törnqvists bas är så närvarande, vänder och vrider sig. Hon skapar små förskjutningar, som liksom förklarar musiken. Om jag börjar lyssna underifrån, i basen, skjuter alla stämmorna fart härifrån. Påpiskade av Anders Kjellbergs ivriga trummor, som rör upp, rör runt. I botten finns alltså starka rörelser, som aldrig sviktar. Och så är det då blåsarna som är försångare. Jag hör två skilda blåsarkulturer lägga sig tätt intill varandra. Thomas Gustafssons mjuka, sugande, långlinjiga spel som rör sig rakt ut, liksom utan mål, det får ge sig så småningom, han litar på sina kamrater, som tar emot på slutet.
Jag söker ord för Biggi Vinkeloes lågmälda framtoning. Förr, jag minns hur hon envist, nästan pauslöst blåste, förtätade och sökte nyanser i ett läge i mellantempo. Hon böjde, vred. Och jag är säker hon sökte en inre bild. Här kommer hon med lika skulpturala insatser på flöjt och altsax. Hon vågar igen: jubla utan tanke på att vara originell, fylla ut med skönhet utan att tvivla.
Det finns passager där bas och trummor skapar rörelse, färg, rytm och Gustafsson liksom broderar vackra mönster. Det gnistrar. Men så lägger sig Vinkeloe över eller utanför de andra med korta och långa andetag – som om hon ville visa något annat, vad vet jag – molnen, himlen. Spel på tvärs, men de enas att inte vara överens. Lugnt underfundigt spänner blåsarna upp en skimrande väv av olika temperament. Som närapå brister utan bas och trummor. Alla låtarna bygger på sådana små skillnader. För detta är ingen de stora gesternas musik; mer då musik där allt prövats förut, men ändå spelas som om allt hade glömts. Det finns innerlighet i varje tecknad linje och skimmer i varje klang. Till ett vibrerande komp. Och blåsardrömmar.

-Thomas Millroth   Orkesterjournalen

 

AMAZONAS [BIGGI VINKELOE/THOMAS GUSTAFSSON/ANDERS KJELLBERG/ANNIKA TORNQVIST] - Deep Talk (Soda Music 12; Sweden) Amazonas are/is Biggi Vinkeloe on alto sax & flute, Thomas Gustafsson on soprano sax, Annika Tornqvist on bass and Anders Kjellberg on drums. I’ve known Swedish saxist Biggi Vinkeloe for many years, both live in New York (here at DMG a couple of times), as well as on more than a dozen discs with other Europeans (Peter Kowald & Barre Phillips), Downtowners (Steve Swell & Ken Filiano) and Bay Area’s best (Donald Robinson & Damon Smith). The other members of this Swedish quartet I know less well but have worked with some names I recognize: Mr. Gustafsson (with Bengt Berger), Mr. Kjellberg (Don Cherry & Louis Sclavis). Bassist Annika Tornqvist is the only name I don’t recognize.
The first time I listened to this disc a few weeks ago, I marveled at how strong it was/is. Starting off with Ms. Vinkeloe on flute, buzzing purposely at first with just the skeletal drums backing her. Slowly the bass and soprano sax enters, the spirit growing in levels of inventiveness and intensity. “The Snake” has a somewhat funky groove and sly sax from Ms. Vinkeloe, I like the way Biggi bends those notes inside-out, eventually the soprano comes in, both saxes weaving as the vibe calms down to a soft simmer. Both saxes work together, bending their notes around one another, playing long lines and finishing each others sentences. What makes this disc so good is the way everything unfolds, everyone listens and gets their chance to stretch out without stepping on one another. Sometimes the rhythm teams lays out so that the two reeds can play just by themselves as one. The quartet often sounds like they are having fun, spontaneously creating a web which connects all four members. One of the best improv dates I’ve heard recently!

- Bruce Lee Gallanter, DMG
 

Anders
Annika
Thomas
Biggi

contakt
Annika Törnqvist
annika@gac.se
+46(0)704 241188

High res. Picture
Foto G Henningsson

RECORDS 

The band Amazonas is like a mixture of an inviting fantasy world and a wall of noise.
Elements from jazz, European classical music and alternative pop can be sensed.
The music is always inspired by the present, and contains much of unpredictability.
Amazonas has previously published four CD albums: "Freestyle " (2010), "Above your head" (2011), "Amphibia" (2013) and "Deep Talk" (2016).

The records has been described as hypnotizing, interesting and fresh.
Experimental, sonorous and unexpected music


AMAZONAS
Amphibia

Till sitt tredje album har gruppen Amazonas bytt från en numera välkänd sångerska, Sarah Riedel, till en för mig helt okänd sångerska, Karin Verbaan. Eller titeln bör kanske hellre vara vokalist eller det ännu vidare begreppet röst. För hon nynnar sig in i mitt hjärta, får mig att småle och skratta.
Just nynnar: Karin Verbaan är både sångerska och en vokal instrumentalist. Hon spelar med rösten, sjunger ordlösa tonslingor i duett med Thomas Gustafssons saxofon, ibland unisont men oftast spelar/sjunger tonerna med eller mot varann. Fint och vackert, någon gång bräker och spräcker saxofonen eller promenerar iväg med tonerna.
Så plötsligt kan Karin Verbaan sjunga – ropa – tjoa – till spontant och lekfullt, börja tjattra och tralla. Ur tonerna växer ord = sånger, som ibland sjungs på engelska men hellre på svenska. Det låter som om hon inte pratar men sjunger
för sig själv. Lekfullheten och humorn antyds redan i sångtitlarna, som Jag tänker inte säga nåt, Ytterst lite frihet och Fågelsången låter illa.
Hur mycket och vad är improviserat? Omöjligt att höra. Hur förbestämda är melodierna? Också svårt att veta. Melodierna låter så preliminära att det ska bli kul att höra Amazonas på scen, för det måste jag göra, och jämföra. Orden plus musiken ger känslan av en poesi- och jazzperformance.
Karin Verbaans röstekvilibrism är så häpnadsväckande att det dröjer några spelningar, ursäkta, innan jag också börjar lyssna på rytmsektionen: Annika Törnqvists bubblande – ja, kikskrattande – elbas och Anders Kjellbergs, låt säga, dansanta marschrytmer. De bubblar nästan funkigt tajt ihop – intensivt men inte tufft, rytmiskt men ändå stilla.

-Bengt Eriksson

LIRA

Gruppens nytillkomna sångerska Karin Verbaan är, om jag får kalla henne så, en stavelsesångerska; hon lägger vikten vid frasernas ljudande konstruktion mer än vid språket som betydelsebärare. Även när hon sjunger kortare texter uttalar han dem utifrån hur orden låter och hur de kan delas upp i mindre fonem, som sjöng hon enstaka stavelser. Hon smakar på orden, prövar dem på nytt, låter dem rulla, falla och snärta över tungan. En sensuell dekonstruktion av språket! Hennes sätt att sjunga ligger väldigt nära saxofonen, så det är inte alls förvånande att det är Thomas Gustafssons sopransax som är hennes givna referenspunkt i musiken. De två kompletterar varandra bra; de fraserar mot varandra, med varandra och till varandra så att det ibland blir svårt att säga vem som egentligen sjunger och vem som egentligen spelar. Det är inte ofta som gränsen mellan röst och instrument är så suddig, och det är enbart positivt och ger musiken en stark interinstrumentell särprägel.

Det jag tycker är lite synd med "Amphibia" är att låtarna, som oftast ligger på en tre-fyra minuter, generellt sett är för korta. Det är som att Amazonas inte riktigt törs lita till sina idéer, och för att undvika att tömma ut dem avbryter de låtarnas flöde för tidigt. Det är lite frustrerande, ungefär som att höra en berättelse där alla meningar slutar mitt i. Några gånger kan jag höra en rytmisk fortsättning i huvudet trots att låten redan tagit slut. Fast det är kanske exakt det som Amazonas vill uppnå. Det förklaras att "Amazonas har en strävan att ta lyssnaren till oändligt spännande platser", och visst de är bra på att leda lyssnaren, men ibland känner jag mig lite övergiven av dem på den plats de har lett mig till.

Fast när allt kommer omkring är det inte mycket mer än ett lyxproblem. "Amphibia" är både fantasieggande och speciell, och att de har gjort ett fynd i Karin Verbaan råder det inga tvivel om. "Amphibia" är en skiva som elegant navigerar mellan skrovrispande skär av självbelåten pretention och intellektuell torrhet. Den är påhittig och törs glädjas åt vad den hittar; den är kort sagt rolig att lyssna på. Många skitviktiga och självgoda jazzgrupper kan lära sig mycket av Amazonas, och ännu fler jazzvokalister bör begrunda Verbaans avspända språkliga frimodighet.

Peter Sjöblom
Tidningen Kulturen

Listen to Amphibia on You Tube

click to purchase click to purchase

Amazonas debut CD: Freestyle

 

Annika Törnqvist - bass
Anders Kjellberg - drums
Sarah Riedel - vocals
Thomas Gustafsson - saxophone

 

Recorded in Studio TG, May 2010

 

 

Röster om debutcd'n " Freestyle":

 

 

"Det låter lite som om ett tillbakalutat WeatherReport mötte alternativ pop och Björk.
Det finns inga tydliga gränser i musiken, men en känsla av kreativ koncentration som
likafullt klargör låtarna."
Johannes Cornell DN (betyg 4/5)

 

 

"Att veteranerna Gustafsson och Kjellberg lierar sig med två yngre, det innebär ett fruktbart möte.
Gränserna raderas, och musiken befrias från förutsägbart genretänkande."
Ingrid Strömdahl SvD (betyg 5/6)

 

 

"Bandet Amazonas är som en blandning av en inbjudande sagovärld och en mur av oljud."
Linda Nihlén Joyzine.se (betyg 3/5)

 

 

"Freestyle en skiva med spännande ny musik där gruppen spelar fritt men tillsammans på
ett experimentellt och lyhört sätt. En produktion som väcker mersmak."
Eva Nikell LIRA

 

Listen to "Freestyle":

click to purchase click to purchase

Annika Törnqvist - bass
Anders Kjellberg - drums
Sarah Riedel - vocals
Thomas Gustafsson - saxophone

 

Recorded at Studio Bohus November 2010

 

 Om Above your head:

"Äventyrlig jazz. Detta är gruppen Amazonas andra album. Bandet består av Thomas Gustafsson, saxofon, Annika Törnqvist, elbas, Anders Kjellberg, trummor, och Sarah Riedel på sång. All musik och alla texter är kollektiva skapelser.Sarah Riedel utnyttjar varje stavelse och vokal i texterna. Hon kan rytmiskt glida på tonerna och ibland nästan bara försynt andas ut orden, som i Climb with me. Musiken är helt deras egen, här finns element från jazz, europeisk konstmusik och andra epoker i musikhistorien som man stött på. De fyra musikerna använder varandra som bollplank under skapandet. Musiken känns både fri och noga planerad i en spännande mix. Anders Kjellberg spelar nyanserat över hela trumsetet. Thomas Gustafsson är en mästerlig saxofonist med en teknik som aldrig missbrukas. Hör hans sjungande sopransax i Return to our favourite story. En skiva som öppnar upp vida horisonter och som inte låter som något annat . Ett äventyr."

 

Torsten Eckermann - LIRA

 

 Listen to "Above your head"

 foto Daniel Wirgård