ENGDAHL - GUSTAFSSON

"Överallt i vårt samhälle står tomma klangrum och tysta orgelpipor och väntar på att fyllas med ny musik. Kyrkan som konsertplats får en allt större betydelse och i dessa stycken har Elisabeth Engdahl och Thomas Gustafsson skapat en musik som fyller valven med klanger vibrerande av liv som når långt utanför kyrkans rum."
-niklas rådström

Tillsammans skapar de en magisk stämning – sopransaxofonen smälter samman med kyrkorgeln och trollbinder lyssnaren. Det är stundtals ömt, vackert, lent, stundtals dissonant och utmanande. Så det är bara att sluta ögonen och låta sig svepas med, resa genom tid och rum, genom nu och då, genom allt och ingenting. Kanske är vi på en annan plats när musiken tystnar.

Together they create a magical atmosphere – the soprano saxophone and church organ are as one and mesmerizes the listener. Sometimes the music is tender, beautiful, soft, sometimes dissonant and challenging. All you can do is close your eyes and let yourself get swept away, travel through time and space, through present and past, though everything and anything. Perhaps you will find yourselves somewhere else when the music stops.

New Record


”Ori Variations” är den andra gemensamma skivan med organisten Elisabeth Engdahl och saxofonisten Thomas Gustafsson.
Det finns både likheter och skillnader mellan de båda skivorna. På bägge lägger kyrkorgeln tunga nästan ambienta bakgrunder som den folkinspirerade sopransaxen agerar mot i mjuka, dansanta rörelser. Och som på ”Piece in Peace” finns det en tredje ”musiker” här, själva rummet – denna gång Fässbergs kyrka i Mölndal med ett slags saklig rymdklang som binder ihop instrumentens egna klanger – kyrkoinspelningar kan annars vara problematiska då den akustiska storslagenheten lätt kan dominera, rentav spoliera, en inspelning om man inte förmår hantera det mäktiga ljud som många kyrkorum har. Men här är det alltså inte ett problem – ljudet är välbalanserat och framhäver precist musikens lyricism. Till och med bättre än på ”Piece in Peace” skulle jag vilja säga.
Den stora skillnaden mellan skivorna ligger i att musikens tilltal här är mer dämpat, möjligen beroende på Fässbergskyrkans egenskaper med en mindre överväldigande rymdklang. ”Ori Variations” är en intimare skiva än föregångaren; inte oåtkomligt introvert men mer reflekterande i något mörkare känslofärger än den ystrare ”Piece in Peace”. Det är framför allt till fördel för Elisabeth Engdahl som jag tycker har en mer bärande roll här än vad hon hade på förra skivan. Och det har kanske, återigen, att göra med att rumsklangen är snävare och lämnar mer utrymme åt instrumentens egen karaktär. Tack vare sitt begrundande tonfall manar ”Ori Variations” till ett uppmärksamt lyssnande, ett där både öronen och sinnet får sitt.


 Peter Sjöblom
Tidningen Kulturen

Previously published

Listen:
Spotify


PIECE IN PEACE
Country & Eastern

"Joe Zawinuls A remark you made är i mitt tycke något av det finaste som skrivits. Den hör till den rara skara melodier som organisten (med mera) Elisabeth Engdahl och saxofonisten Thomas Gustafsson tagit med sig till Tyska kyrkan i Göteborg där Piece in peace spelats in. Och de gör den fantastiskt fint. Mest är det parets egna kompositioner som fyller kyrkorummet, musik med smak av såväl jazz som folk- och konstmusik, okonstlad, klangrik, ljus. Jag är mycket förtjust i Engdahls titelspår (Bill Evans skrev en gång Peace piece) och Gustafssons avslutande, dröjande och lite karga November.
Ett slags kyrkomusik med nya förtecken. Mycket fint."

 
Ulf Johanson
Göteborgs Posten

Elisabeth Engdahl  
Church Organ
Thomas Gustafsson    
Soprano Saxophone



Releaseconcert Oct  15    
at Fässberg Church


ORI VARIATIONS
released on August 24, 2017
Country & Eastern

Compositions by  Thomas Gustafsson

Listen:  Spotify
or



«Ori Variations» was recorded in the Church of Fässberg, Mölndal, Gothenburg on October 2016. It continues the mission of «Rest In Peace». Engdahl and Gustafsson still want to fill the empty acoustic rooms and silent organ pipes of the church «with sounds to vibrate far beyond their walls».
This time Gustafsson wrote all the music to the six-part suite. The contemplative, tender development of the beautiful, innocent melodies and the duo sonic ideas have a strong disarming quality. The music avoids typical cliches of religious compositions for the church organ, at times even comes close to the atmospheric territories of John Surman, on his solo albums for ECM. Still, the somber tone and the clever way that Engdahl and Gustafsson fill the church space with their quiet melodies call for reflection and a different mode of listening, a more patient and compassionate one.
Let yourselves swept by this beautiful music.


Eyal Hareuveni

 



Fjäderlätta toner och en väl underbyggd estetik
Sopransaxofonen är ett vanskligt instrument. Inte bara för att den är erkänt svårspelad, utan också för att den tycks ha svårt att hitta en naturlig plats i musiken. Dess karaktäristiska klang, som en metallisk korsning av oboe och fagott, har å ena sidan missbrukats till naturromantiskt new age-dravel, å andra sidan hanterats illa av instrumentalister som i bästa fall åstadkommit ett benigt bröl.
Sopransaxofonen är ett instrument vars ljud måste odlas, vårdas och kultiveras och långt ifrån alla har den hängivenhet som krävs för att locka fram klangens rätta rondör.

Vi ska vara tacksamma för att "Piece in Peace" inte släpptes av ECM på 80- eller 90-talet, då den tveklöst hade hamnat i kategorin för däven, fjordromantisk hissmusik. Orgeln i Christine kyrka i Göteborg hade garanterat reducerats till karaktärslöst avslappnande bakgrund; här får den behålla sin särart, med sin paradoxalt kärva sammetsklang, förstärkt av kyrkans naturligt rymliga eko. Kombinationen av kyrkorgel och sopransax är allt annat än given, men ett exempel på hur motsatser kan förenas till en helhet om rätt personer och en väl underbyggd estetik är inblandade. Engdahl ger "Piece in Peace" en klassisk prägel medan Gustafsson har en gedigen grund i jazzen.

Försök att kombinera de olika disciplinerna har naturligtvis gjorts tidigare. Resultaten har varit skiftande, ofta har det varken blivit hackat eller malet, men här finns en ömsesidig respekt för varandras färdigheter och särdrag. Istället för att blott ta ut den minsta gemensamma nämnaren – och därmed förlora de originella kvaliteterna - låter man musiken röra sig mellan kontrasterna.

Jag tror det är därför som "Piece in Peace" fungerar så bra som den gör. Låten med den starkaste gravitationen heter "Magma", ett av Elisabeth Engdahls sex kompositörsbidrag till skivan (Thomas Gustafsson har fem, covern "My Song" jämnar ut antalet till ett dussin).
"Magma" är den låt där orgelns dova dramatik spelas ut som mest och saxofonen som allra mest lekfullt får rasa av sig bland de fjäderlätta tonerna. Just eftersom kontrasterna mellan instrumenten är som störst i "Magma" är det den som framstår som skivans kvintessens, den som tydligast visar på det bästa med "Piece in Peace": styrkan i komplementet. 

"Piece in Peace" demonstrerar möjligheter som jag alltid tillskrivit sopransaxofonen. Till yttermera visso förklarar Thomas Gustafsson vilka krav som en sopransaxofonist står inför, och hur bra det kan bli om man lever upp till sagda krav.

 
Peter Sjöblom          
Tidningen Kulturen